Den ældste kirke var fra 1100-tallet og bestod af skib og kor. Det vides ikke, om der har været apsis. Den havde et våbenhus mod syd, men man ved ikke, hvornår det var opført. Et trætårn omtales 1729 som nyt. Før 1786 blev kirken forlænget mod øst, og det oprindelige kor blev nedrevet. Taget var tækket med spån.
I forbindelse med byggeriet af den nye kirke 1888-1890 blev den gamle revet ned.
1331 blev kirken lagt til et præbende ved domkapitlet i Lund.
Ing-Marie Nilsson 2009, s. 190 og 369. Wienberg 1990-2, s. 1.
Den gamle kirke: ”Årstads kyrka, belägen 1 ¼ mil ifrån Falkenberg, ligger på en hög plats och synes på betydligt avstånd, är 60 alner bred og 12 alner hög till valvet, har spåntak och ett torn av äldre struktur.”
Bexell 1817-1819, s. 233.
Stednavn #
Arestathe 1331, Arestathie 1352, Arestathæ 1404, Ahrestadhæ 1415, Arstadhæ 1439, Arestade 1459, Aarestadh 1470, Aarstadtt 1569, Oste 1582, Aarstad, Aasted 1586, Aarstedt 1588, Aarsted 1597, Aastedt 1597, Aastad 1601, Aarsted 1603, Aasted 1610. Aa®sted 1611, 1636.
Aarsted 1645, Åhrsstadh 1646, Åhrstad 1660-1777, Årstad 1876.
Sahlgren 1950, s. 225.
Skib #
Det store alterbillede er overført fra den gamle kirke. Det er malet 1786 af Per Hörberg. Folder om kirken
Dele af bænke fra den gamle kirke.
Bexell har læst følgende tekster på bænkene, da de endnu stod i den gamle kirke:
”Søger efter Herren den stund hand lader seg finde Esa. 55 Khst 88 RT. Anno 1588 Salig er alle di som hørre Gud.”
På den forreste bænk i kvindesiden stod der: ”Hvad helle vi leve eller vi dø da høre vi Herren til. Romanorum 4 Salige ere di som dø i Herren 15 A. J. H. S. B. 88.”
Bexell 1817-1819, s. 235.
Kor #
Rigt dekoreret nadverkalk fra slutningen af 1500-tallet.
Døbefont #
En døbefont fra 1500-tallet forsvandt, da den gamle kirke blev revet ned inden opførelsen af den nye. Nogen middelalderlig døbefont kendes ikke – heller ikke hos Hallbäck.
Folder om kirken
Prædikestol #
Den gamle kirkes prædikestol er fra 1594. Evangelisterne i skåret relief står i en rundbue med listekapitæler. I sviklerne har der været englehoveder. Over evangelisterne er der et stort felt med en palmet, som ”normalt” ville have været anbragt under storfeltet som et smalfelt. Storfelterne adskilles af kanellerede pilastre med joniske kapitæler. Forneden på pilastrene er et felt med planteornamentik. Teksten i de øverste smalfelter kan skimtes, men ikke læses. De øverste smalfelter har ansigtsmasker i hjørnerne.
Palmetfeltet øverst i storfelterne minder om prædikestolen i Drengsrød (Drängsered) kirke
Prædikestolen opbevares på Hallands Konstmuseum.
Folder om kirken
Kirkekiste #
Kirkekiste anno 1647.
Epitafium #
Epitafium over Carl Otto Lagerkrantz, som vist ikke findes mere. Øverst ses våbenskjoldene for Lagercrantz og Silfverskjold og derunder en lang tekst. Den kan læses på dansk her: Carl Otto Lagerkrantz.
Äreminne öfwer den widtbekante
och berömde öfwersten Carl Otto Lagerkrantz, hwilken 1699,
då han war 16 år gammal, begaf sig uti krigstjenst. Bewistade
campagnerne och actionerne uti Polen och Saxen tills
år 1706, då han reste till Frankrike, gaf sig der uti tjenst,
och ibland många andra träffningar bewistade den stora actionen
wid Malplaqvet år 1709. Hemkom efter
Advocationem till Swerige tillbaka, och bewistade 1710 actionen wid
Helsingborg som General Adjutant under Salig
Fältmarskalken Grefwe Magnus Stenbock. Avancerade samma år till
Ryttmästare under Westgötha Cavalleri, och 1712 till Major
vid samma Regemente, då han med tapperhet bewistade
actionen wid Gadebusch. Blef med hela arméen fången 1713,
i Tönningen, men fick af Hans Kongl. Maj:t i Dannemark
frihet både med drängar, hästar och eqvipage återresa hem
till Swerige. År 1714 uppsatte han å nyo bemälte
Regemente, åren 1716 och 1718 bewistade han campagnerna uti
Norige. 1721 avancerade han till Öfwerste-Lieutenant, och
år 1739 till öfwerste wid Elfsborgs Regemente. War med i
Finland 1741 och 1742. Commenderad uti Riksens ärender
till Petersburg, då hans owänner wid återkomsten ställde
honom ett nät före, som dock slöts med nåd af öfwerheten
och oskuld af alla redliga Swenskar. År 1743 tå the
upproriske Dalkarlar woro uti Stockholm wiste han sin
tapperhet emot dem, och, med sina Officerare samt 240 man
gemena af sitt Regemente, frälste staden och thess inbyggare
ifran theras onda uppsåt. War samma år 2:ne gånger
commenderad med Artillerie, Cavallerie och Infanteri upp
till Dalarne, och med sitt wältaliga föreställande bragte dem
till ånger och lydnad tillbaka, öfwerheten till största nöje.
Wid alla Riksdagar har han warit en medlem i Secreta
utskottet. Huru han sig der uppfört, och hwad han ther
uträttat, wittna nogsamt de der hållne Protocoller. Huru han
warit i nåd hos sin öfwerhet, i anseende hos sine
medbröder, och älskad af alla rättsinta Swenska män och qwinnor
för sitt uppriktiga och patriotiska sinne och Bravour, är
Swenska werlden nogsampt bekant, lemnande således
efterwerlden ett exempel af Dygd, Tapperhet och Trohet emot
Konung och fädernesland. Han war född 1683 d. 12 Julii
och på sin Sätesgård Sannarp i Halland afsompnad 1746 d.
14 Dec. Tillika med sin älskeliga k. Hustru och Maka
Anna Christina Silfwerskjöld född 1688. Under deras ljufwa
äktenskap hafwa de aflat tillsammans en son och tvenne
döttrar, hwilka långt före föräldrarne äro afsompnade.
Bexell 1817-1819, s. 233-235.